Foto: från Wikipedia

T44 är Sveriges vanligaste diesellok. Loken har alltid främst använts till godståg samt växling och terminaldragningar, men har även tidvis dragit persontåg.

T44 som kom att byggas i hela 123 exemplar till SJ, och tillverkades 1968-1987. Med undantag av den sista delserien som byggdes av Kalmar Verkstads AB var det Nohab i Trollhättan som var tillverkare. Upp till tre lok kan multipelköras.

Loken är av så kallad dieselektrisk typ, vilket betyder att hjulaxlarna drivs av elektriska banmotorer som matas med ström från en generator som i sin tur drivs av en 12-cylindrig V-ställd tvåtaktsdiesel från General Motors, med beteckningen EMD 12-645E.

Flera lok i serien är även utrustade med radiostyrning (känns igen på antenner på hytten). Styrsändaren, som ofta hängs på magen på lokföraren, möjliggör ensamväxling.

När Statens Järnvägar splittrades 2001 övertog Green Cargo de lok SJ hade. Bolaget har lok stationerade från Trelleborg i söder till Kiruna i norr. De flesta lok har fortfarande orange eller blå färgsättning från SJ-tiden men ommålning till Green Cargos gröna färg har påbörjats.
Loktypen har också exporterats till Israel.

Loken börjar bli gamla och Green Cargo har beslutat att bygga om 100 lok för att förlänga deras livstid. De ombyggda loken får littera Td. Ombyggnaden kommer bland annat innebära att de blir multipelkörbara med moderniserade Rc-lok, Rd2, och lok ur Traxx-familjen. Den nuvarande tvåtaktsmotorn kommer ersättas med en fyrtaktsmotor vilket kommer att ge lägre bränsleförbrukning och lägre utsläpp. Loken kommer även förberedas för installation av ERTMS.
Till att börja med rustas 62 lok upp vid Bombardiers anläggning i Randers i Danmark.

Fakta:

Längd (över buffert):     15 400 mm
Drivhjulsdiameter:         1030 mm
Startdragkraft:              220 kN
Tjänstevikt:                  76 ton
Effekt:                         1235 kW
Hastighet:                    100 km/h

Källa:

Fakta plockade från Wikipedia 2010-12-28 och Järnväg.net.