Bild: Lok FLJ 13 avgår med tåg från Kloten, omkring 1930.
Foto: A Blomkvist i Grängesberg.

Bånghammar - Klotens Järnväg (BKJ)

1680 utgavs tillstånd att uppföra en masugn i Kloten. Den viktiga sammanbindningen mellan de olika hyttor och smedjor i området vid den här tiden var sjösystemet. Man hämtade sin malm genom att forsla den med häst och fora över isbelagda sjöar, och sommartid genom att med ångbåt dra malm, järn och trä på pråmar.

Man förstod att för att hyttan skulle drivas och generera pengar måste malmens transporter förbilligas.
För att förbättra kommunikationerna i området anlades Bånghammar - Klotens Järnväg (BKJ). Den 11 december 1874 fick C F Liljevalch j:or koncession på en 22 kilometer lång normalspårig järnväg mellan Bånghammar på Frövi - Ludvika Järnväg (FLJ) och industrianläggningarna i Kloten.
Nu kunde man få upp malmen billigare och dessutom transportera iväg allt virke som man fick fram från området i Kloten.

Under ledning av Gustaf M Dahlström byggdes banan under åren 1874 - 1876. Kostnaden uppgick till 850 000.
Banan öppnades för provisorisk godstrafik den 25 december 1875 och den 20 september 1877 öppnades banan för allmän gods- och persontrafik.
För banans trafikering hade man tecknat avtal med FLJ, senare även med TGOJ.

Järnvägen till Kloten var mycket efterlängtad och hade sin föreningsstation i Bånghammar för anslutning till FLJ. Halvvägs till Kloten fanns stationen Kölsjön, där loket tankade vatten och hade ett eventuellt möte.

För ånglokens drift och underhåll byggdes omkring 1876 i Bånghammar, ett så kallat parallellstall med en 5 meters vändskiva framför. Stallet revs sedan vid banans nedläggning 1934.
I Kloten byggdes omkring 1876 ett så kallat rundstall med förenat vattentorn. Två platser samt en 5 meters vändskiva framför.

Trafiken på banan bestod till allra största del av godstrafik. Persontrafiken verkar ha varit mycket liten och sporadisk. Enligt tidtabellen från 1914 gick ett persontågspar endast helgfria lördagar.

Knappast någon annan järnväg i Bergslagen är så mytomspunnen som Klotbanan. Här tuffade loken Klotgeta (tåg nr 12) och Killingen (tåg nr 11), två gånger i veckan i båda riktningarna, mer efter almanackan än tidtabellen. De var treaxlade vilket var nödvändigt för de stora stigningarna från Bånghammar upp till Kölsjön. Från Kölsjön till Kloten, 11 km, var det inte så mycket motlut. Klotbanan hade även rykte om sig att vara den brantaste järnvägen i hela Sverige. Här var man tvungen att koppla på ett extralok baktill på tåget som dels skulle skjuta på i uppförsbackarna, dels hålla emot i utförsbackarna.

De engelska ägarna var mer intresserade av gruvan i Grängesberg och 1896 övertog Grufaktibolaget i Grängesberg Klotens AB koncession för brytning av malm. En successiv avveckling av verksamheten vid anläggningarna inom Klotens AB inleddes snart och år 1899 såldes Klotens AB till svenska staten och med dem även järnvägen. Både industrianläggningarna och järnvägen förvaltades av Domänverket. FLJ fick fortsatt förtroende att sköta trafikeringen.

Hyttan i Kloten blåstes ner 1910. 1 maj 1934 lades all trafik ned, järnvägen och spåren revs upp. Det verkar dock som att spåret Bånghammar - Kölsjön låg kvar till 1937.
Som ersättning för järnhanteringen anlades 1901 en ångsåg i Kloten. 1939 lades även den ned.

Kloten var järnvägens slutstation och fortfarande står stationsbyggnaden kvar. Trevåningsbyggnaden som i början verkade enbart som en station, kom senare också att rymma banans administration, brukskontor samt arkiv för Klotens AB innan skogsläroverket installerades. Idag är byggnaden ett hyreshus och de gamla lokstallarna vid Sävenästjärn står öde.

Källor och mer läsning:

Wikipedia: Bångbro

Wikipedia: Kloten

BKJ

Med MC till Klotens hytta

Klotens herrgård

etoorg: Kölsjö station

På bilden pågår arbetet med att ansluta BKJ till FLJ i Bånghammar. Bilden är tagen 1875-1877.
Foto: Nybergska samlingen, Sveriges Järnvägsmuseum.