Annons:
Etikettövrigt
Läst 2760 ggr
Gittan
2011-12-01 17:54

Julen för mig

Nu närmar sig julen med stormsteg - storm i ordets rätta bemärkelse om man ser till vad vi haft och kommer att få vädermässigt. Nu var det inte vädret jag skulle skriva om utan om julen. Julen är väl den tid som påverkar oss mest och det på helt olika sätt.

För mig som mamma innebär dagarna innan jul en otrolig massa stress, Detta verkar vara något som går i arv genom generationerna. Min mamma hade det stressigt, min mormor hade det stressigt och nu kommer som sagt jag få det stressigt. Det är något man får leva med tydligen.

Julstädningen ska göras, men egentligen är det ju som vilken städning som helst. Julpyntet ska fram, juldukar, ljusstakar. Ja man springer omkring som en jag vet inte vad och tar bort vanligt pynt för att sätta upp jultomtar och andra julsaker i sin färgprakt.

Så något jag absolut inte få glömma - julklapparna. In till den stora staden. Trängas med andra julklappshandlare. Vi människor blir nu som myrorna i en myrstack, men myrorna är nog mer organiserade än vi som stressar, trängs och knuffas i affärerna.

När man så går omkring där och handlar så ser man en person som står och samlar in pengar i en bössa. Pengar för att andra som av olika anledningar inte har möjlighet att fira jul som mig och de mina. Pengar för att dessa också ska kunna få en lite annorlunda helg. Jag skänker alltid en slant i dessa bössor. Jag gör det nog delvis för att döva mitt eget samvete, men även för att jag kanske hjälper till att göra någon glad om så för bara en kort stund.

Så går resan hemåt med paketen jag inhandlat. Väl hemma kommer jag på att jag glömt och köpa en eller två saker. Tänk jag lär mig aldrig för detta händer varje jul.

Då är väl julklappshandlandet slut för detta år då? Nej då. Nu ska jag in och låta dottern handla sina julklappar. Så in i trängseln igen och nu ska man hålla reda på en liten flicka som knappt syns i folkvimlet. Det gäller att hålla henne hårt i handen. Som tur är ska hon inte handla så mycket, men hon har istället svårt att bestämma sig om färger med mera. Ja det går åt en hel dag.

Nästa dag ska jag in med sonen i denna julträngsel så han också får handla. Till skillnad mot sin syster så får man aldrig hålla honom i handen - stora starka karln. Ja hittills har det alla år slutat med högtalaranrop: "Kan mamma till XX hämta sin son i informationen". Rodnaden syns nog otroligt bra i mitt ansikte när jag hämtar honom. Det lär bli samma sak i år också misstänker jag.

Julaftonen kommer närmare och närmare. Det blir dags att göra julmaten. Julskinkan, Janssons frestelse och allt annat som måste förberedas. Sedan ska det kokas knäck och kola. När allt detta är klart rinner svetten för köket är som en bastu.

Jaha så är det dags för julgranen, som min pappa så snällt fixat i skogen åt oss och tagit hem. När det gäller julgranspyntandet kommer jag ganska lindrigt undan. Jag behöver bara sätta upp ljusslingan och de saker som ska sitta högst upp. Allt det andra slåss barnen om att sätta upp.

Sedan är det så att djuren i det fria ska ha sitt också och jag lägger ut god mat åt fåglarna och rådjuren med flera djur. Även de ska få fira jul.

Nu är nästan allt klart. Då som en blixt från klar himmel - julklapparna jag glömde att köpa har jag ännu inte köpt. Snabbt iväg till stan för att handla dem. Slut i affär efter affär. Vemodet och uppgivenheten börjar få ett hårt tag i mig. Tårarna och frustrationen är på väg. Då hittar jag dem och lyckan är fullkomlig.

Julaftonen inträder. Julbordet görs så småningom i ordning och en känsla av stillhet kommer över en. Bara en kort stund. "När ska vi dela ut julklapparna?" "Får vi öppna paketen snart?" Friden den har försvunnit. Kalle Anka på TV:n lugnar barnen ett tag.

Så äter vi och sedan blir det dags för dagens begivenhet: JULKLAPPSUTDELNING. Två barn som är på väg att gå upp i atomer av spänning.

All denna stress är ingenting när man ser barnens lycka. Det är nog också något som går i arv hos oss mammor att få se barnens lycka.

Så här har julmånaden och julen för det mesta varit hemma hos oss och jag misstänker att det blir ungefär samma i år.

Var glad och må bättre!
De vilda djurens värld


Annons:
Leffe
2011-12-03 13:01
#1

Vad bra du skriver. Man kan se hela bilden framför sig

Upp till toppen
Annons: