Sist jag åkte och det var med X2000 var det ett utrymme och kojnduktören sålde färdiggjorda inplastade smörgåsar

Då får man alltså ta med sig picknikkorgen om man ska åka tåg numera

Sist jag åkte X2000 så fanns det möjligheter att få varm mat och så var det även på Intercity. Man kunde också beställa starköl. Jag vet inte om man kan beställa vin numera, men det kunde man ju förr.

Och det var något alldeles speciellt förr i tiden med de gamla restaurangvagnarna. (Ler nostalgiskt)

Jag tror att det beror på vilket tåg man åker på, för ibland finns det café och ibland finns det restaurang eller "Bistro" som det heter numera.

Så ska man åka en längre sträcka bör man nog kolla om det finns mat på tåget eller ta med sig en picknikkorg. Det ska man kanske göra ändå om man åker tåg vintertid.

Men om man har rullstol hur går det att förflytta sig till vagnen där serveringen finns någon som har testat

#4 - Har inte en aning. Men jag undrar om det inte går att kontakta tågvärden så att du ska kunna få din mat till din plats utan att behöva flytta på dig. För det är ju trångt i gångarna oavsett om det är kupévagnar eller sittvagnar.

Vi får väl se om det kommer någon som vet så småninggom det var bara en tanke som kom upp nu

Jag läste en matrecension idag:

Mat idag på X2000

Jag har inte käkat på svenska tåg, men…

I skiftet 70, 80-tal käkade jag på de polska järnvägarna PKP när jag skulle ner till Karpaterna för att klättra, det var riktig servering på tåget med flerätters meny. Jag käkade bl.a. Biff Tatar. (Givetvis åkte jag 1:a klass ner).

Det kunnde hända mycket på resturangvagnen för! Detta hände mig!

Var precis nybliven furier i början av 60-talet skulle åka till Stockholm.

Satt i min blå uniform i resturangvagnen då jag ser en yngre dam tillsammans med en älder dam vid ett bord. Jag är helt övertygad om att jag känner den yngre damen och har en känsla av att även den äldre är bekant, men kan inte komma på var jag har träffat dem. Det retar mig otroligt att inte minnas.

Tillslut reser jag mig för att gå fram och fråga.

EN METER FRÅN DAMERNA, PRECIS NÄR DOM LYFTER BLICKEN OCH TITTAR PÅ MIG INSER JAG VILKA DOM ÄR.

Prinssean Kristina och Hovets pressombud. 

En kort honör och slank förbi, tackade vår Herre för att jag inte hann göra bort mig.

På den tiden kunde Kungligheter vistas bland vanligt folk utan livvakt.

Ibland har man tur.

Jag åkte mycket tåg i min barndom, men har aldrig ätit i någon restaurangvagn, av den anledningen att vi gjorde inte så långa resor (tre timmar högst). Det hände dock att jag med far, mor och syster åkte natttåget från Umeå till Stockholm ett par-tre gånger och då hade vi matsäck med oss.

Det händer väl aldrig idag att man plockar fram smörgåsar och kaffetermos i en sittvagn?

När jag gjorde min värnplikt, och vi skulle åka hem dom få helger vi fick.

Så kunde man gå till husmor på regementet på morgonen, lämna sin termos och sedan innan man åkte fick man hämta den med kaffe och ett paket med smörgåsar.

Vet inte hur många gånger jag satt på tåget hem och åt mina smörgåsar, för några pengar att köpa för hade man ju inte.

Men det är ju nästa 50 år sedan!

Jag gjorde lumpen för 30 år sedan, och på fredagarna fick vi (eller de som ville) frukt, någon liten dricka och ofta tunnbröds- eller trekantssmörgåsar med något pålägg, att ha med när man åkte hem på helgerna. Även jag, som bodde i samma stad som regemnetet låg, tog till mig, för de använde jag när jag var ute och åkte tåg.

Om jag kommer ihåg rätt. så hade vi två gratis tågresor i månaden, och sedan kunde man köpa tågbiljetter för 10 kr (oavsett avstånd) om man behövde fler. Gratisresorna hade vi klippkort till, och det var bara att fylla i och sätta sig på tåget. Tiokronorsresorna var man tvungen att beställa några dagar i förväg.  Men då blev det i alla fall överkomligt som värnpliktig att åka omkring lite.

#14

Det samma gällde för mig 1976.

Ja, det tog ett tag innan det hände något med värnpliktsförmånerna. Men nu finns ju inte ens värnplikten kvar …

Ja, pojkar, den gamla tiden var inte alltid bättre.

I början av 1960-talet hade man ,jag tror tre-fyra resor fria på hela tiden (15 månader) vi hade inte alla helger fria från tjänst heller ( så kallade kupp beredskaps) Tio kroners biljeter fanns inte man betalade halva priset.

Många gåner hade man inte pengar att åka hem! Jag som hade verkligt dåligt med pengar tog ofta "rika grabbars" vakt och kuppberedskap, fick en slant för det.

Apropå din första rad, som du nog har rätt i, så måste jag bidra med något jag läst i ett forum:

Allt var bättre förr och ju förr desto bättre!
alternativt:
Det var inte bättre förr, bara sämre fast på ett bättre vis.
alternativt:
Det var bättre förr, men inte ens då var det riktigt bra.

#18 Dom raderna säger mycket! Hör ofta män i min ålder (gubbar) säga att bilarna var så bra förr! Skulle vilja se dem köra dom bilarna nu?

Men dom gamla ångloken hade faktiskt hög kvalitet förr! Det var ju bara "slit delarna hjulen" som behövdes byttas sen gick dom. Någon pannrenovering så gick dom i tio år till.

Det ger mig en fråga vilket är det lok som gått längst på våra järnvägar i reguljär trafik?

Jag vet inte hur det är med vanliga lok, men Roslagsbanan hade en motorvagn X2p 33 från 1918 som fram till 90-talet var världens äldsta personvagn i ordinarie persontrafik.

Det låter som en aspirant på titeln " Loket som gick längst"

Lok? men det var ju ändå en motorvagn!

Trodde att något av ångloken låg bra till?

#13,14 &15

Känns igen!

Men på återresan, som ofta var nattåg med sovvagn, fick jag alltid med mig morsans goda smörgåsar och oftast ett par goda öl av farsan. Kalas!